När jag (AZ) får spela Kungsindiskt brukar jag tyst tänka för mig själv: Välkommen till mitt universum. Kungsindiskt tillhör de hypermoderna öppningarna och får väl trots att det har existerat oändligt länge vid det här laget anses som en provocerande öppning. Gufeld karaktäriserade öppningen som "total war". Vi som har spelat öppningen i tio-femton år tycker kanske att den för tillfället inte får riktigt den uppmärksamhet den förtjänar. Kungsindiskt, KID, eller skall vi kalla den för "barnet", går igenom olika faser av popularitet. Just nu har vi väl bara en spelare över 2700 som spelar det regelbundet; Radjabov. Befinner sig därför Kungsindiskt i kris? Tja, det är väl inte första gången i så fall. Petrosjan sa en gång att han har försörjt sin familj tack vare Kungsindiskt! (Det var ironiskt menat.) Han sa vidare att om han inte tog 90% mot KID var han ur form. Men sedan kom Fischer (!) som i sin tur inspirerade Kasparov. Men nu är det som sagt lite tyst. Vem tar förutom Radjabov hand om vårt barn? Strax under 27-strecket har vi en spelare som har levt upp med öppningen och fått impulser från olika Moldaviska och ryska mästare: Viktor Bologan. Han har 2690 just nu. Han är känd för att spela "riktig" schack. Han är mycket väl förberedd och tar inga genvägar i sina partier. Han spelar kompromisslöst. I min hand har jag hans senaste arbete: The King's Indian - A Complete Black Repertoire. Men man skulle istället kunna kalla den: The King's Indian - According to Viktor Bologan. Här ger han läsaren hela sin repertoar samt den "know-how" som krävs för att kunna hantera materialet. Han säger till läsaren: Välkommen till MITT universum! Denna skrift är den mest avancerade berättelse vi hittills skådat om vårt barn. Betyder det att boken bara bör läsas av IM eller bättre? Nej absolut inte! Bologan pedagogik (han har en phd i just pedagogik) viker i och för sig inte för det svåra men anstränger sig samtidigt att förklara så att alla kan förstå. Detta är ett konststycke som man bara kan ro i hamn med när man verkligen behärskar ämnet Varför ger då Bologan ut allt? Han försörjer sig ju trots allt på att spela schack. Jag tror att hans kärlek till barnet är så stark att han vill kunna se det växa upp och blomstra. Men då behövs en ny generation KIDs. Var skall de komma ifrån? Bologan gör vad han kan. Genom att leverar yppersta kvalitet så kommer budskapet att spridas som ringar på vattnet och nå talangerna. De kan stå på hans axlar och nå ännu högre. Vi som redan är proselyter har chansen att berika våra Kungsindiska liv med Bologans tänk och analyser. Detta är inte en bok, det är en helig skrift; ett måste för alla som inbillar sig att de spelar Kungsindiskt med livet som insats. För alla er poeter som ännu inte har drabbats av kärleken till barnet, tag chansen!
Emanuel Berg har läst boken:
Jag införskaffade Bologans nyutgivna bok om Kungsindiskt strax före mitt deltagande i SM i Kungsör i somras. Då mina tidigare kunskaper om spelöppningen var ringa hade jag god nytta av boken. Jag fick också spela inte mindre än 4 partier på de 13 ronderna under SM vilka inbringade 2,5 poäng, en vinst och tre remier.
Bologan förklarar på ett instruktivt sätt om öppningens olika idéer. I en utarbetad öppning som Kungsindiskt är det naturligtvis oerhört mycket öppningsteori, men jag anser själv att man kommer långt bara genom att lära sig grundidéerna och naturligtvis ha huvudet med sig när man sitter och spelar. Eftersom boken är byggd på Bologans egen repertoar är det heller inte alltid nödvändigt att behöva fördjupa sig i de allra mest utanalyserade varianterna. Bologan ger ofta två valmöjligheter för svart mot vits olika varianter och förklarar både idéer för svart och vilka problem som kan uppstå. Varianterna i boken är överskådliga och omfattar inte allt för många drag. Vid varje avslutad variant ger Bologan en ställningsbedömning som han ibland också förklarar med ord. Bedömningarna verkar stämma bra överens så långt jag kan se, men jag rekommenderar ändå läsaren att se med kritiska ögon på varje ställning för att bilda sig en egen uppfattning och inte blint godta varje informatorsymbol. Det är minst lika viktigt att trivas i ställningen och veta dess idéer som att ställningen är spelbar.
Slutligen tycker jag att boken är en god grund för den som vill börja spela Kungsindiskt och lämpar sig för spelare på alla nivåer.
Emanuel Berg, Sverigemästare 2009
