Även den tionde boken i serien om öppningar som baserar sig på Anands repertoar handlar om Sicilianskt. Mer specifikt om Chelyabinsk-varianten, eller kort och gott Sveshnikov, som uppkommer efter 1.e4 c5 2.Sf3 Sc6 3.d4 cxd4 4.Sxd4 Sf6 5.Sc3 och nu 5…e5 från svart.
Huvudvarianterna i boken uppkommer efter vidare 6.Sbd5 d6 7.Lg5 a6 8.Sa3 b5 9.Sd5 Le7 10.Lxf6 Lxf6 11.c3. Här har svart tre huvudval i form av 11…Se7, 11…Lg5 och 11…0-0 av vilka det sistnämnda är det viktigaste valet som får klart mest utrymme tilldelat sig. Svarts avvikelser i elfte draget samt tidigare möjligheter behandlas naturligtvis också, liksom vad vit skall göra när svart i tur och ordning avviker i femte, sjunde, åttonde och nionde draget samt vad som händer om svart väljer att i tionde draget ta på f6 med bonden istället för löparen, vilket är en viktig variant.
Sveshnikov spelades först av världsmästaren Emmanuel Lasker redan 1910 och har under årens lopp ändrat namn flera gånger och det var under sjuttiotalet då tre spelare från Chelyabinskregionen började bekanta sig med öppningen som utvecklingen riktigt tog fart och dess popularitet har sedan dess inte avtagit. På grund av att Sveshnikov har en sund strategisk grund bör det knappast vara möjligt att vederlägga varianten, och författaren har i stort sett nöjt sig med att samla ihop allt material och efter noggranna överväganden valt ut de varianter som är mest obehagliga för svart. Men utöver det har han lyckats hitta några nya idéer för vit och svart kommer att behöva lösa svåra problem efter att de sett dagens ljus.
