Det som sedermera skulle bli Montblanc tog sin början i Hamburg, år 1908, då en entreprenör vid namn Claus Johannes Voss letade efter ett nytt affärsprojekt. Han kom i kontakt med August Eberstein och dennes partner, Alfred Nehemias, som just stod i begrepp att avveckla sitt pennmärke – Rouge et Noir – på grund av penningbrist. Voss beslöt att satsa friskt kapital tillsammans med en medfinansiär, Max Koch och tillverkningen kunde fortskrida under firmanamnet Simplo Filler Pen Company. Under åren 1909-1914 lämnade dock herrarna Eberstein, Nehemias och Koch verksamheten på grund av interna stridigheter och Voss fick leta nya partners för att driva företaget vidare. Tack och lov fick firman en säljframgång i samma veva – en egendesignad safety pen med infällbar spets sålde riktigt bra. Samtidigt ändrades det franskklingande namnet Rouge et Noir till Rotkäppchen när stridigheterna med Frankrike tog sin början. Den röda toppen på huven byttes till en vit och ett nytt namn skulle väljas. En populär skröna är att Voss satt och spelade kort med den kände finansmannen Carl Schalk och att denne yttrat: ”Varför inte namnge pennan Montblanc? Den är ju, precis som berget, svart i botten och vit på toppen och en bjässe bland pennor.”
1913 patenterades den vita stjärnan som än idag är alla Montblanc-pennors särskilda kännemärke. Under Första Världskriget germaniserades firmanamnet till Simplo Füllfedergesellschaft och de började egentillverka pennornas guldstift. Något som renderade stora patriotiska säljframgångar eftersom stiften tidigare importerats från England och USA. Efter kriget fortsatte firman att marknadsföra sig på bred front. Man tog helt enkelt lärdom av USA i allmänhet och Parker i synnerhet. Företaget omorganiserades och expanderade under ledning av Ernst Rösler som anslöt sig till firman 1919 och som skulle komma att spela en viktig roll i företagets kommande framgångar.
Efter depressionen 1929-1930 tog Rösler över rodret och utnämnde sig själv till operativ chef. Han automatiserade tillverkningen, utvecklade nya produkter och anställde fler medarbetare. Brevpapper, anteckningsböcker, skrivblock, pennskrin, bläck, suddgummin, fotoalbum och andra accessoarer introducerades i firmans namn och lanserades i specialbutiker i Hamburg och sedermera över hela Tyskland.
Andra Världskriget drabbade inte Montblanc så hårt. De tilläts fortsätta med tillverkningen av den tyska statsmakten och under 30-talet förlades även penntillverkning till Danmark. Än idag kan man hitta dansktillverkade Montblanc-pennor på olika loppis och sammlarmarknader. På tal om udda Montblanc-pennor, så är det även möjligt att hitta Monte Rosa pennor (Montblancs lågprismärke som tillverkades under 1950-talet) Än ännu sälsyntare tillverkning skedde mellan 1910 -1914.
Efter krigsslutet fick Montblanc ändå svårt att leverera pennor fullt ut. Deras specialbutiker upptäckte också att kunderna nu även förväntade sig ett bredare utbud av andra pennmärken. Men tillverkningen i Tyskland återhämtade sig ändå rekordsnabbt. Mycket på grund av deras stora lager av reservdelar. 1951 kunde Malmöbaserade AB Benco-Verken informera alla Sveriges återförsäljare av pennor: Saknad i 10 år – nu åter i Sverige i en stor annonskampanj.
Under mitten av 1950-talet hade Montblanc utvecklat och förfinat sitt flaggskepp – 140-serien Meisterstück – till fulländning. Den klassiska modell 149 (som kom 1952) räknas än idag till en av milstolparna inom pennvärlden och ser i princip likadan ut idag som när den lanserades.
1976 insåg Jürgen Rösler (som övertagit rodret efter sin far) att företaget endast kunde expandera om man hittade en kapitalstark samarbetspartner. 1977 slog sig Montblanc samman med Alfred Dunhill som även de ville expandera sin penntillverkning. Dunhill tog sedermera över aktiemajoriteten 1985 men fortsatte givetvis med tillverkningen av det inarbetade och välrenommerade märket Montblanc.
Idag ägs Montblanc av Vendôme gruppen som även äger Cartier, Alfred Dunhill, Karl Lagerfeld m.fl. Montblanc fortsätter att ligga på topp inom penntillverkningen. Mycket på grund av boomen för reservoarpennor, som kom under mitten av 1980-talet, samt utgivningen av specialutgåvor i begränsade upplagor som hyllar artister, författare och mecenater och som såg dagens ljus 1992.
En del samlare rynkar på näsan åt denna oblyga flirt med samlarmarknaden, men lika många gläds säkert åt dessa fantasifulla och välgjorda pennor.
