Tolvon, Mianserin.

Terapeutiska indikationer; Egentlig depression med melankoli. Djupa eller långvariga egentliga depressioner utan melankoli. Bipolärt syndrom med egentlig depression. Preparatet är avsett att användas först när behandling med traditionella antidepressiva läkemedel givit oacceptabla biverkningar.

Biverkningar: Vanligast förekommande är dåsighet, ca 19 %. Dåsigheten brukar avta efter en tids behandling. Hypotension är dosberoende och om patienten drabbas av hypotension bör dygnsdosen delas upp på flera dostillfällen. En allvarlig men sällsynt biverkan är benmärgsdepression, vanligen i form av granulocytopeni eller agranulocytos. Dessa reaktioner har vanligtvis uppträtt efter 4-6 veckors behandling och har generellt varit reversibla efter utsättande.

Vanliga (>1/100) CNS: Dåsighet

Mindre Vanliga Allmänna: Viktökning.

Sällsynta (<1/1000) Allmänna: Ödem. Blod: Granulocytopeni, agranulocytos, aplastisk anemi. Cirk.: Hypotension. CNS: Epileptiska anfall, mani, yrsel, svimningar. Hud: Exantem. Lever: Störd leverfunktion, förhöjda värden på leverfunktionstester såsom ASAT, ALAT. Övriga: Artralgi, gynekomasti, restless legs. Behandlingen skall avbrytas om ikterus eller kramper uppträder.

Om en patient får feber, halsont, stomatit eller andra tecken på infektion skall ett fullständigt blodstatus göras, eftersom det kan vara tecken på benmärgspåverkan. Enstaka fall av reversibel dyspné och/eller kliniska tecken på hjärtsvikt har rapporterats, sambandet är dock inte säkert fastställt.

Farmakodynamiska egenskaper: Den antidepressiva effekten av mianserin är jämförbar med andra antidepressiva. Mianserin har också anxiolytisk effekt. Antikolinerga effekter uppträder vanligtvis inte med mianserin i terapeutiska doser. Mianserin har lägre toxicitet än tricykliska antidepressiva vid överdosering, t ex i suicidsyfte. Den låga toxiciteten sammanhänger troligen dels med en låg kardiotoxicitet och dels med den alfa2-receptorantagonistiska verkningsmekanismen. Den exakta verkningsmekanismen hos människa är inte känd. Djurstudier tyder på att mianserin ökar frisättandet av noradrenalin medierat via presynaptisk alfa2-receptorblockad i hjärnan. Till skillnad från tricykliska antidepressiva fås ingen hämning av återupptaget av aminer (noradrenalin, dopamin, 5-HT) till neuronen