Surmontil.

Terapeutiska indikationer: Egentlig depression med melankoli. Djupa eller långvariga egentliga depressioner utan melankoli.

Biverkningar: Trötthet, oftast övergående, är den vanligaste biverkan med Surmontil och har rapporterats i början av behandlingen hos upp till 60% av patienterna.

Vanliga (>1/100) Allmänna: Svettning. GI: Muntorrhet, obstipation. Metabol.: Aptitökning, viktökning. Psyk.: Övergående rubbning av libido och potens. Ögon: Ackommodationsstörningar.

Mindre vanliga (1/100-1/1000) Allmänna: Huvudvärk, trötthet, yrsel. Cirk.: Takykardi, palpitationer, EKGförändringar, blodtrycksfall. GI: Illamående. Neurol.: Parestesier, tremor. Urogenital.: Urinretention.

Sällsynta (>1/1000) Blod: Agranulocytos, eosinofili. GI: Förändrad smakuppfattning. Hud: Hudutslag. Lever: Transaminasstegring, ikterus. Metabol.: Galaktorré, gynekomasti. Neurol.: Epileptiska anfall, tardiv dyskinesi, malignt neuroleptikasyndrom. Psyk.: Delirium, hallucinationer, hypomani. Obstipation och urinretention uppträder främst hos predisponerade individer. Muntorrheten  kan vid långtidsbehandling ge tand- och munslemhinneskador. Isolerade EKG-förändringar utan beledsagande kliniska symtom, vanligen i form av avflackning eller invertering av T-vågen, kan förekomma.

Den sällsynta psykiska biverkningen delirium kan utvecklas hos äldre och hjärnskadade individer. Hallucinationer kan framkallas hos schizofrena patienter.

Antidepressiva kan efter långvarig användning och hastigt utsättande ge upphov till symptom som illamående, kräkningar, magsmärtor, sömnsvårigheter, ångest, huvudvärk och allmän sjukdomskänsla. Dessa symptom uteblir eller kan lindras om läkemedlet utsätts långsamt.

Farmakodynamiska egenskaper

Trimipramin har ur kemisk synpunkt likheter med såväl det antidepressiva medlet imipramin som med ett neuroleptikum, levomepromazin. Även ur farmakologisk synpunkt har trimipramin egenskaper liknande såväl imipramins som levomepromazins. Trimipramin har viss receptorblockerande effekt på monoaminneuron. Vidare har trimipramin antikolinerg verkan, som är både central och perifer. Trimipramin har ångestdämpande och sedativa egenskaper och en stämningshöjande effekt utan att verka stimulerande eller hämningslösande. Effekten på ångestsymtom och sömnstörning inträder snabbt, medan den stämningshöjande effekten kommer senare. Trimipramin undertrycker ej REM-sömnen.

Eufori, beroende eller abstinenssymtom har ej iakttagits.