Seroxat , Paroxetin, Paroxiflex, Paroximed, Paroxin, Paroxistad, Primoxatime och Titroxate.

Terapeutiska indikationer: Behandling av  Egentlig depression,  Tvångssyndrom,  Paniksyndrom med eller utan agorafobi,  Social fobi,  Generaliserade ångesttillstånd och Posttraumatiskt stressyndrom.

Biverkningar: Några av de biverkningar som räknas upp nedan kan avta i intensitet och frekvens under fortsatt behandling och leder i allmänhet inte till avbrytande av behandling. Biverkningarna är klassificerade utifrån organsystem och frekvens. Frekvenser definieras enligt följande: Mycket vanliga (= 1/10), vanliga (= 1/100, <1/10), mindre vanliga (= 1/1000, <1/100), sällsynta (=1/10 000, <1/1000), mycket sällsynta (<1/10 000), inklusive enskilda rapporter. Blodet och lymfsystemet Mindre vanliga: onormal blödning, framför allt i hud och slemhinnor (mestadels ekkymos). Mycket sällsynta: trombocytopeni. Immunsystemet Mycket sällsynta: allergiska reaktioner (inklusive urtikaria och angioödem). Endokrina systemet Mycket sällsynta: inadekvat ADH-insöndring (SIADH). Metabolism och nutrition Vanliga: minskad aptit. Sällsynta: hyponatremi. Hyponatremi har rapporterats företrädesvis hos äldre patienter och beror ibland på inadekvat ADH-insöndring (SIADH). Psykiska störningar Vanliga: somnolens, sömnlöshet. Mindre vanliga: konfusion, hallucinationer. Sällsynta: maniska reaktioner, agitation, ångest, depersonalisation, panikattacker, akatisi  Dessa symtom kan också bero på den bakomliggande sjukdomen. Centrala och perifera nervsystemet Vanliga: yrsel, tremor. Mindre vanliga: extrapyramidala störningar. Sällsynta: krampanfall. Mycket sällsynta: serotonergt syndrom (symtom kan innefatta agitation, konfusion, kraftig svettning, hallucinationer, hyperreflexi, myoklonus, skakningar, takykardi och tremor). Extrapyramidala störningar, inklusive orofacial dystoni har rapporterats, bland annat hos patienter med underliggande rörelsesjukdomar eller under användning av neuroleptika. Ögon Vanliga: dimsyn. Mycket sällsynta: akut glaukom. Hjärta Mindre vanliga: sinustakykardi. Sällsynta: bradykardi. Blodkärl Mindre vanliga: övergående blodtrycksförhöjning eller blodtryckssänkning. Övergående blodtrycksförhöjning eller blodtrycks­sänkning har rapporterats efter behandling med paroxetin, vanligtvis hos patienter med känd hypertoni respektive ångest. Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum Vanliga: gäspningar. Mag-tarmkanalen Mycket vanliga: illamående. Vanliga: förstoppning, diarré, muntorrhet. Mycket sällsynta: gastrointestinal blödning. Lever och gallvägar Sällsynta: förhöjning av leverenzymer. Mycket sällsynta: leverpåverkan (såsom hepatit, ibland förenad med ikterus och/eller leversvikt). Förhöjda leverenzym har rapporterats. Rapporter efter lansering om leverpåverkan (såsom hepatit, ibland förenad med ikterus och/eller leversvikt) har också mottagits mycket sällsynt Avbrytande av paroxetin bör övervägas vid kvarstående förhöjning av leverfunktionsvärden. Hud och subkutan vävnad Vanliga: svettningar. Mindre vanliga: hudutslag, klåda Mycket sällsynta:  fotosensitivitets­reaktioner. Njurar och urinvägar Mindre vanliga: urinretention. Reproduktionsorgan och bröstkörtel Mycket vanliga: sexuell funktionsstörning. Sällsynta: hyperprolaktinemi/galaktorré. Mycket sällsynta: priapism. Muskuloskeletala systemet och bindväv Sällsynta: ledsmärta, muskelsmärta. Allmänna symtom och/eller symtom på administreringsstället Vanliga: asteni, viktökning. Mycket sällsynta: perifert ödem. Utsättningssymtom vid avbrytande av behandling med paroxetin Vanliga: Yrsel, känselstörningar, sömnstörningar, ångest, huvudvärk. Mindre vanliga: Agitation, illamående, tremor, konfusion, svettningar, emotionell instabilitet, synstörningar, palpitationer, diarré, irritabilitet. Avbrytande av paroxetin (särskilt när det sker abrupt) medför ofta utsättnings­symtom. Yrsel, känselstörningar (inklusive parestesier och känsla av elektriska stötar), sömnstörningar (inklusive intensiva drömmar), agitation eller ångest, illamående, tremor, konfusion, svettningar, huvudvärk, diarré, palpitationer, emotionell instabilitet, irritabilitet och synstörningar har rapporterats. I allmänhet är dessa symtom milda till moderata och upphör spontant, men hos vissa patienter kan de vara svåra och/eller ha förlängd duration. Därför rekommenderas ett stegvis utsättande när behandling med paroxetin ska avslutas

Biverkningar i kliniska studier hos barn och ungdomar  I korttids- (upp till 10-12 veckor) kliniska studier hos barn och ungdomar rapporterades följande misstänkta biverkningar hos minst 2% av patienterna som behandlades med paroxetin och med minst dubbelt så hög frekvens som i placebogruppen: ökning av suicidrelaterat beteende (inklusive suicidförsök och suicidtankar), självskadande beteende och fientlighet. Suicidtankar och suicidförsök observerades huvudsakligen i studier hos ungdomar med egentlig depression. Ökad fientlighet uppträdde särskilt hos barn med tvångssyndrom, särskilt hos barn under 12 år. Ytterligare händelser som förekom oftare i paroxetin- än i placebogruppen var: minskad aptit, tremor, svettningar, hyperkinesi, agitation, emotionell labilitet (inklusive gråt och humörsvängningar). I studier där en nedtrappningsregim användes, rapporterades följande symtom under nedtrappningsfas eller vid avslutande av paroxetin hos minst 2% av patienterna och med minst dubbelt så hög frekvens jämfört med placebo: emotionell labilitet (inklusive gråt, humörsvängningar, självskada, suicidtankar och suicidförsök), nervositet, yrsel, illamående och buksmärta.

OBS! Se även under fliken Nyheter.

Farmakodynamiska egenskaper: Paroxetin är en potent och selektiv hämmare av upptag av 5-hydroxytryptamin (5-HT, serotonin) och dess antidepressiva verkan liksom effekt vid behandling av tvångssyndrom, social fobi, generaliserad ångest, posttraumatiskt stressyndrom och panikångest anses vara relaterat till dess specifika hämning av 5-HT-upptag i cerebrala neuron.