Heminevrin.

Indikationer: Delirium tremens, predeliriösa tillstånd och abstinenssymtom efter alkoholmissbruk. Sömnstörningar samt agitations- och förvirringstillstånd inom geriatrin. Kramptillstånd såsom vid status epilepticus.
Biverkningar: Hos äldre patienter, som behandlas peroralt för oro och sömnstörningar, förväntas biverkningar uppträda hos cirka 13% av patienterna.
Vanliga (>1/100)  Allmänna: Irritation i näsan och i ögonen (kan minska eller upphöra vid fortsatt behandling).

Mindre vanliga (1/100 - 1/1000) Allmänna: Huvudvärk. GI: Dyspepsi, illamående och diarré. Hud: Pruritus, rash, och urtikaria. Lever: Transaminasstegring som är reversibel. Luftvägar: Ökad sekretion i farynx och bronker.

Sällsynta (<1/1000) Allmänna: Anafylaktisk reaktion, allergisk reaktion. Cirk.: Hypotension. Hud: Bullösa utslag.

En kraftigare sedering än avsett kan förekomma, speciellt hos äldre patienter eller med höga doser. Paradoxala reaktioner i form av ökad agitation eller konfusion kan förekomma i enstaka fall hos äldre. Det kan i många fall vara svårt att skilja på biverkningar och symtom från grundsjukdomen, speciellt vid behandling av äldre dementa patienter eller patienter med alkoholabstinens.


Farmakodynamik
Klometiazol potentierar effekten utövad av de inhiberande transmittorsubstanserna GABA och glycin men har ingen effekt på transmissionen via acetylkolin och adenosin. Potentiering av GABA kan ske via interaktion med ett bindningsställe i förbindelse med kloridjonkanalen hos GABAA-receptorn. Dessutom har klometiazol en direkt effekt på själva kloridjonkanalen. Dessa data pekar mot att klometiazol verkar via en mekanism som är skild från den för benzodiazepiner .