ADHD står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder och är ett funktionshinder, som innebär problem med uppmärksamhet, impulsivitet och överaktivitet. Alla människor med ADHD är dock inte hyperaktiva, snarare har de lägre aktivitetsnivå än normalt. Då används termen ADD. Vid fall med personer med ADHD-symtom och som också har svårigheter med motorik och perception, används benämningen Damp (Deficit in attention, motorfunction and perception) i Sverige. ADHD är ett neurobiologiskt/neuropsykiatriskt funktionshinder, som förekommer hos ca 5 % av alla skolbarn och är vanligare bland pojkar och män än bland flickor och kvinnor. Tidigare trodde man att ADHD var ett barndomshandikapp som barnet växte ifrån, men detta har visat sig vara felaktigt. Problemen kvarstår hos de flesta under ungdomsåren och även upp i vuxen ålder.
Symtomen på ADHD varierar mycket och ändras med barnets ålder och den omgivande miljön. Problemen kan ha olika tyngdpunkt och svårighetsgrad och variera under olika perioder från barndom till vuxen ålder. Personliga förutsättningar har också inverkan på förloppet. Kärnsymtomen (uppmärksamhetsproblem, impulsivitet och överaktivitet) kan förekomma var för sig eller i kombination. Karakteristiskt för de flesta med ADHD är bristande uthållighet för att genomföra en uppgift, särskilt om denna är tråkig och inte ger direkt behovstillfredsställelse. Skolbarnen kan ha svårt att komma igång med sina uppgifter och hoppar från det ena till det andra utan att göra något färdigt. Uppmärksamhetsproblemen tar sig många olika uttryck för personen med ADHD; t ex verkar den inte höra på vad andra säger, otålighet gör att de avbryter och kommenterar innan de lyssnat färdigt, de kan ha svårt att uppfatta instruktioner, glömmer och tappar bort saker, fastnar i oväsentliga detaljer eller störs lätt av saker som sker i omgivningen, vilket ger ett allmänt splittrat och okoncentrerat intryck. Det är svårt att planera och ta ansvar för sina handlingar, eftersom impulsen ofta styr. De som tillhör den impulsiva/överaktiva gruppen brukar beskrivas som extremt handlingsbenägna. Barnen är ständigt i rörelse, de hoppar, springer och klättrar. De reagerar på stort som smått och ofta utan reflektion och eftertanke. Beteendet styrs av utifrån kommande stimuli och impulser för stunden, och inte inifrån, genom överväganden, tankar och planer. Nuet tar överhanden med spontana reaktioner vars följder man inte är beredd på. Snabba humörsvängningar och små frustrationer kan ofta medföra till utbrott. Det blir svårt att tåla motgångar och hinder och impulsiviteten gör ofta att man reagerar på ett överdrivet emotionellt sätt. Överaktiviteten är det som omgivningen oftast reagerar på, då barnen inte kan sitta stilla och att de låter eller pratar hela tiden. Ibland kan det vara svårt att styra och planera sina rörelser, vilket också medför en motorisk klumpighet, som t ex att barnet slår emot eller tar i för hårt, vilket kan tolkas som att barnet ”slarvar”. Överaktiviteten betraktas som en svårighet att finna en lämplig aktivitetsnivå i förhållande till vad en uppgift kräver. Aktivitetsnivån blir antingen för hög eller för låg. Personen far runt på ett planlöst sätt, kan inte sitta still och är splittrad, för att i nästa stund bli helt passiv och nästan apatisk. Vissa barn kan ofta sitta i egna tankar och inte vara riktigt närvarande i vad som sker runtomkring. Den motoriska överaktiviteten som är vanlig hos mindre barn, avtar ofta med åldern. Hos den vuxne kan den uttrycka sig som att man är otålig och rastlös, att man alltid behöver sysselsätta sig med något, trummar med fingrarna, ständigt tuggar tuggummi, har svårt att sova, etc.
Forskning
Forskare är överens om att ADHD är ett neurobiologiskt funktionshinder, där biologiska faktorer är avgörande för uppkomsten av ADHD och att ärftlighet spelar en stor roll i detta sammanhang. Riskfaktorer och påfrestningar under graviditet och komplikationer i samband med förlossning kan också spela roll. Den gemensamma nämnaren för den avvikande hjärnfunktionen är störningar i impulsöverföringen i de delar av hjärnan som styr uppmärksamhet, aktivitetsreglering och impulskontroll. Biokemiska förklaringar som handlar om dopaminförsörjningen i hjärnan, är de mest aktuella för närvarande. De stämmer också med de neuropsykologiska förklaringarna, där man antar att det brister i de processer i hjärnan som svarar för planering, organisation och samordning. Hit hör också brister i arbetsminnet, som svarar för förmågan att hålla flera saker i huvudet samtidigt och att kunna använda tidigare erfarenheter för att förstå nya situationer. Det finns inga belägg för att psykosociala faktorer såsom dålig uppfostran, brister i familjefunktion, traumatiska händelser och miljöfaktorer, skulle kunna förklara uppkomsten av ADHD, men däremot har de betydelse för hur allvarliga konsekvenser själva funktionshindret får. En anpassad och stödjande omgivning kan förhindra utvecklingen till ett allvarligt handikapp.
Referenser
Riksförbundet Attention.
Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar.
