Bakgrund
Målet med att utveckla ProbioZym var att göra en produkt mot proteinintolerans och rubbad tarmflora. De utvalda stammarna producerar peptidaser och har stor förmåga att bryta ner skadliga peptider från kosten. För att ett probiotikum ska vara effektivt i tarmen måste det också kunna kolonisera tarmslemhinnan. Bakterierna i ProbioZym har stor förmåga till att fästa sig vid tarmepitelceller. Bakterier som har adhesionsförmåga kan effektivt förtränga patogena mikroorganismer. De fyra mjölksyraproducerande bakterierna i ProbioZym kompletterar varandra m a p dessa egenskaper och är därför lämpade till att användas vid olika tillstånd där proteinintolerans och obalanserad tarmflora har en roll, t ex autism, ADHD, inflammatoriska tarmsjukdomar, colon irritable, fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom och reetablering av tarmfloran efter antibiotikabehandling.
De olika stammarna
Lactobacillus rhamnosus NEU 427 och L. crispatus NEU 458 är stammar testade av NeuroZym Biotech AS. Stammarna är isolerade från friska människor och studerade in vitro. L. rhamnosus är vanligt förekommande bland probiotika. Till arten hör bl a L. rhamnosus GG (LGG), som ofta används i probiotiska mejeriprodukter. L. rhamnosus NEU 427 skiljer sig från LGG bl a vid att den i mycket högre grad adhererar till tarmceller in vitro. Den ger också höga halter av peptidaser och är den enda kända stammen som kan bryta ner dermorfin. L. crispatus är en mindre vanligt förekommande art i probiotiska produkter, detta troligen för att den är dyr att producera. L. crispatus NEU 458 har i likhet med L. rhamnosus NEU 427, god adhesionsförmåga, men den främsta orsaken till att den är med i ProbioZym är dess enastående förmåga att bryta ner matpeptider. L. acidophilus och Bifidobacterium bifidum är kommersiella stammar som ofta används i kombination. Kliniska försök har visat att L. acidophilus och B. bifidum inaktiverar toxiner från clostridier, som påverkar den förstörda tarmfloran hos autistiska barn. L. acidophilus är den mest använda arten i probiotiska produkter och har många hälsofrämjande effekter. Vid selektionen av probiotiska stammar till ProbioZym, har avgörande vikt lagts på att hitta stammar med stor förmåga att kolonisera slemhinnor och bryta ner skadliga peptider från mat.
Adhesion till odlade humana epitelceller
Adhesion till slemhinneepitel spelar en avgörande roll för bakteriers förmåga att kolonisera slemhinnor/tarm. NeuroZym Biotech AS har undersökt olika bakteriestammars förmåga att fästa sig vid tarmceller och jämfört L. rhamnosus NEU 427 och L. crispatus NEU 458 med andra kommersiella bakteriestammar (fig 1).
Figur 1. Adhesion av probiotiska mjölksyrabakterier till cellinjerna HEp-2 (humana epitelceller) och Caco-2 (tarmceller). Här är Lactobacillus rhamnosus NEU 427 och L. crispatus NEU 458 från ProbioZym jämförda med fem andra probiotiska produkter (A-E). Produkt A och E är flerstamsprobiotika.
L. rhamnosus NEU 427 och L. crispatus NEU 458 från ProbioZym har betydligt högre vidhäftningsförmåga än de andra kommersiella stammar de jämförts med. De här stammarna har därför stor förmåga att kolonisera tarmslemhinnan, vilket är mycket viktigt för att ett probiotikum ska ha någon verkan.
Nedbrytning av opioida peptider från matproteiner
Opioida peptider som bildas från matproteiner har visat sig spela en viktig roll i patogenesen vid proteinintolerans. Autister har en viss ökad utsöndring av peptider i urin, som ett resultat av minskad nedbrytning (p g a peptidas-/enzymbrist) eller ökat upptag i tarmen (p g a tarminflammation). Bakteriernas förmåga att bryta ner peptider visas i figur 2 och 3.
Figur 2. Nedbrytning av ß-casomorfin 7 (peptid med opioid aktivitet) med enzymextrakt från Lactobacillus rhamnosus NEU 427 och L. crispatus NEU 458.
Figur 3. Nedbrytning av glutenexorfin A5 (peptid med opioid aktivitet) med enzymextrakt från Lactobacillus rhamnosus NEU 427 och L. crispatus NEU 458.
Liknande resultat finns för peptiderna ß-casomorfin 1-4 amid, ß-casomorfin 5, glutenexorfin C och dermorfin. Det betyder att L. rhamnosus NEU 427 och L. crispatus NEU 458 har den nödvändiga egenskapen att kunna bryta ner opioiderna och att ProbioZym kan ha effekt på patogena peptider som bildats från kasein och gluten.
Biverkningar som kan uppkomma vid användning av ProbioZym
Vid användning av probiotika kan det i början hända att man märker symtom från magen, t ex diarré, magknip eller gaser. Detta fenomen kallas ofta Herxheimer-reaktionen, och är ett begrepp som uppstod under penicillinets barndom och har fått namn efter den tyske hudläkare som först beskrev det. Vid behandling av en infektion sågs ibland att några patienter blev sjuka en kort tid efter insättning av penicillin. Detta berodde på att patogena bakterier dog av penicillinet och ledde till frisättning av stora mängder toxiner i kroppen. Reaktionen sågs som en positiv reaktion, eftersom det var ett bevis på penicillinets verkan. Mjölksyrabakterier utsöndrar bakteriociner (en typ av proteiner) som kan verka på samma sätt som penicillin, vilket kan leda till en liknande reaktion vid användning av probiotika. Herxheimer-reaktionen är övergående och varar högst några dagar. Beroende på hur plågsamma symtomen är kan man sluta helt med ProbioZym och börja igen med en lägre dosering när besvären är över, för att sen öka dosen igen. Alternativt kan dosen minskas tills symtomen ger sig, för att därefter öka till vanlig dos. Om besvären inte går över efter att man slutat ta ProbioZym, bör andra orsaker till symtomen övervägas. Symtom på något annat kan av en tillfällighet uppstå samtidigt med insättning av ProbioZym.
Referenser
Plummer SF, Garaiova I, Sarvotham T, Cottrell SL, Le Scouiller S, Weaver MA, Tang J, Dee P, Hunter J. Effects of probiotics on the composition of the intestinal microbiota following antibiotic therapy. Int J Antimicrob Agents. 2005 Jul; 26 (1): 69-74.
Madden JA, Plummer SF, Tang J, Garaiova I, Plummer NT, Herbison M, Hunter JO, Shimada T, Cheng L, Shirakawa T. Effect of probiotics on preventing disruption of the intestinal microflora following antibiotic therapy: a double-blind, placebo-controlled pilot study. Int Immunopharmacol. 2005 Jun; 5 (6): 1091-7.
