Proteinintolerans är ett samlingsbegrepp som omfattar en rad olika tillstånd och sjukdomar. Gemensamt för dem är att de utlöses av proteiner som kommer utifrån, d v s proteiner i mat eller från mikroorganismer, t ex i tarmen. Det finns flera typer av proteinintolerans.
Proteinintolerans vid tarmsjukdomen celiaki
Celiaki är en typ av proteinintolerans där vissa peptider från gliadin och gluten är toxiska(giftiga) för tarmslemhinnan. En del peptider från gluten bryts ner mycket långsamt under matsmältningen, och kan starta en immunologisk reaktion som ger skada på tarmslemhinnan hos individer som är genetiskt mottagliga.
Hos patienter med celiaki finns i blodet ofta IgG- och IgA-antikroppar riktade mot gluten och gliadin. Dessutom ser man inte sällan också symtom från centrala nervsystemet. Vid celiaki är det viktigt att hålla en glutenfri diet. Detta gäller även symtomfria patienter, då dessa kan utveckla malignt lymfom och vissa former av epilepsi.
Proteinintolerans vid autism och ADHD
En annan typ av proteinintolerans beror på psykoaktiva peptider som bildas under proteinmetabolismen. Speciellt viktiga är peptider som kommer från kasein, gliadin och gluten. Vid nedbrytningen av proteiner spjälkas dessa först i mindre proteinfragment bestående av flera peptider. En enda glutenmolekyl innehåller 15 opioida sekvenser och ger därför, inte oväntat, problem vid bristfällig nedbrytning. På 1960-talet framställdes av Dohan en hypotes om att schizofreni kunde utlösas av peptider från gluten. Vidare arbete ur denna teori har visat att en del barn med autism och ADHD har en ökad nivå av opioida peptider i blodet. En del av dessa utsöndras i urinen och kan påvisas med NeuroZyms HPLC-analys. Nyare forskning tyder på att opioida peptider kan ha en roll vid många olika psykiska tillstånd.
Proteinintolerans vid allergier
Allergiska reaktioner mot främmande proteiner är vanligt förekommande och kan ta form på många sätt. Allergi mot proteiner i mat kan ge mycket kraftiga reaktioner. Vissa proteiner från matvaror är det förhållandevis vanligt att utveckla allergi mot, t ex nötter och kiwi. Nötallergi är känt för att vara speciellt farligt. Mildare allergier kan uppstå mot en rad olika proteiner och leda till bestående obehag. Dessa kan ge så kallade ”diffusa” tillstånd som kan vara nästintill omöjliga att diagnostisera.
Allergiska reaktioner p g a matproteiner delas in i två reaktionsmönster: IgE- och icke IgE-orsakade. IgE baserad matintolerans kallas också atopiska allergier. De utlöses av proteiner och peptider som leder till en snabb produktion av IgE-antikroppar, som omedelbart startar den allergiska reaktionen som kan komma inom loppet av några minuter. Typiska exempel är urtikaria(nässelfeber) och astmaanfall. Vid icke-IgE baserad matintolerans utlöses reaktionen av lymfocyter som aktiveras av matpeptider och angriper t ex tarmslemhinnan. Den här typen av reaktion kommer efter timmar eller dagar. Tarminflammationen som kan påvisas hos en del av de autistiska barnen hör till den senare typen (icke IgE-orsakad matintolerans). Vid båda typerna av intolerans är det viktigt att avlägsna det utlösande proteinet från kosten. Det kan hjälpa att använda probiotika som kosttillskott. ProbioZym består av probiotiska bakterier som kan bryta ner peptider, och samtidigt normalisera bakteriefloran i tarmen.
Diet och analys av peptider i urin
Innan man börjar på diet, är det viktigt att veta om det finns grund för dieten. Analys av peptider i urin ger indikationer på om patienten har intolerans mot matproteiner. Testet bygger på att nedbrytningen av proteiner i maten inte är fullständig och att delvis spjälkade proteiner (peptider) läcker ut i blodet från tarmen. Läckaget antas vara ökat hos personer med inflammatoriska tillstånd i tarmen (Leaky Gut Syndrome). Ökat upptag av peptider i blodet, leder till ökad utsöndring av peptider i urinen.
Testet är främst till användning för att undersöka om autistiska barn och ADHD-patienter har förhöjda peptidhalter i urinen. Det kan indikera en ofullständig eller minskad nedbrytning av mjölkproteiner och/eller proteiner från mat med gluten, eller ökat upptag av sådana peptider. Detta är en intolerans och inte allergi. Om stora mängder sådana peptider finns i urinen, kan en diet fri från gluten och kasein (mjölkprotein) förbättra symtomen hos dessa patienter. Resultaten från urinanalysen tolkas och kommenteras av med. dr. Gunnar Brønstad, NeuroZym.
Testet är särskilt användbart vid sjukdomar såsom autism och ADHD. Vid andra tillstånd finns för närvarande inte tillräckligt med dokumentation på samband med peptider. Testet visar med stor säkerhet opioida matpeptider, men sambandet mellan peptider i urin och sjukdom är mer oklar. För patienten kan det vara aktuellt att prova en gluten- eller kaseinfri diet, om man finner peptider i större mängd. Om dieten ger bättring av mag-/tarmproblem är det sannolikt att opioida peptider är orsaken till besvären. Många har haft nytta av en sådan diet.
NeuroZym är det enda laboratoriet som utför analysen idag. Det är en så kallad HPLC-analys av urin. Svaret fås på ett kromatogram – en kurva med toppar. Varje topp motsvarar ett ämne, och arean under toppen motsvarar mängden av ämnet. Det finns många olika ämnen i urin, men bara ett fåtal är peptider från kosten.
Peptidanalysen kan beställas på vår norska hemsida.
Norsk Protein Intolerans Förening (NPIF)
NPIF är en förening för personer med proteinintolerans orsakad opioida peptider. På www.npif.no kan man hitta patienthistorier, litteraturöversikter och tips knutna till proteinintolerans.
